Pitää vielä tullu kirjoittelemaan ennenkuin laitan pään tyynyyn. Mitenköhän ihmeessä ollaan päästy tähän vaiheeseen että mä nukun vikan yöni USAssa. Tuntuu vähän siltä että "vihdoinkin", koska jotenkin meni pasmat sekasin kun olin nyt melkein 2 viikkoa poissa ja nyt tulin takas niin nyt tuntuu todellakin siltä että VIEKÄÄ MUT JO KOTIIN TÄÄLTÄ :D Mä jotenkin odotin että fiilis ois parempi ja olisin ihan figuissa, mutta mä nyt vaan oon sillai "jaa, vai ettäkö kotiin pitäis lähteä?". Ihan hullultahan se tuntuu, mutta oon jotenkin niin valmis lähtemään että mä vaan haluaisin että tehtäis pikakelaus lauantaille ja olisin jo Lontoon koneessa matkalla Helsinki-Vantaalle! Siis kello on täällä jo yli puolenyön joten voin sanoa että TÄNÄÄN LÄHDEN KOTIIN! Ei tätä vaan tajua :D Ihan parasta!!! Nyt alan nukkumaan viimeistä yötä jenkeissä. Se on moro kamut!
Hej, ja har läst din blogg nu en tid och det har varit såå intressant att läsa om ditt år! Jag har själv nu först en månad sedan flyttat till england som au pair, och jag har varit så rädd och haft hemlängtan men din blogg får mig att tro att det kommer bli bättre :) Jag läste din ''koti-ikävä alussa'' inlägg och kunde relatera sååå bra :) just vad jag känner nu, men jag ville bara säga att otroligt bra blogg, kommer läsa igenom alla dina inlägg! Hoppas du fortsätterr blogga när du är tillbaka i Finland!
VastaaPoistaHej Jasmine! Tusen tack för dom vänliga orden! Vad jag kan just av egen erfarenhet säga, är att de lättar nog! Hade det svårt i början, så svårt att tog en veckas paus i att hålla kontakt hem för att jag alltid började gråta genast då jag fick tekstare av mamma eller såg henne på skype. Var verkligen konstigt för det var int alls jag. Jag sku säga att de tog 8 veckor för mig att börja känna mig bra och bekväm, så ge det ännu lite tid!
Poistaifall du nånsin vill skriva me nån som gått igenom samma så är det bara att ta kontakt! Sharear gärna egna känslor och så, believe me, vet vad du går igenom! Hoppas du mår bra och njuter så gott du kan :)